Gammal, god....
Denna har cirkulerat i så många versioner, så vi kan ta
den som följer (om inte Norrköping tar illa upp?)
Det var alltså, när Göteborg var fotbollshuvudstad.
Räcker det, om vi förklarar, att "vi kommer la igen!"
Hände sig, att en stockholmare kom för att se en "mats"
på den här kanten, och han frågade, väl kommen ut på
Drottningtorget:
- F'låt, men va' liggö sta'n?
Karl svarade rätt blixtsnabbt:
- Etta, tvåa å trea i allsvenskan - räcker de'?
Hört på Ullevi.
Även den här återges i absolut originalversion:
Scen var Ullevis stora plan, där Örgryte har match i allsven-
skan mot HIF, och en domare, som är mycket liten till
växten, dömer den matchen.
I slutet av andra halvtid uppstår en spännande situation
vid det gästande lagets mål. Hemmalagets center kommer
fri, men just i skottögonblicket får han en "pôtt", så han står
på näsa'.
Publiken ropar på straffspark, men ingen signal kan höras.
Röst från läktaren: - Var faen e den lelle?
Linjeman: - Vecken?
Läktaren, unisont: - Klepp gräset, så en ser den j-ln!!!
Replik.
Fisketur.
Anton och Algot är med.
Det agnas och det slänges ut rev, ätes och drickes.
Anton får fisk, Algot inte.
Algot blir arg:
- Du me dina vittlingepinnar - de e la enget å ha! Släng
dom i sjön, dö!
- Slänga i sjön, sa du, di torsk, där du setter! Ja ska bare
sajja daj, att feck ja en så'n som daj på kroken, då kapa
ja jäddrar i maj dörja...
Lite fotboll igen.
För rätt många år sedan spelade Malmökamraterna fotboll
i Götet mot ÖIS, och de förstnämndas ytter fick en lång
s.k. "stickare". Yttern hette visst något på Maroviansky
(är det någon, som minns hans rätta stavning?) men det
mål, han haft chans att skjuta, blev inte av.
I vad mån en stentorsstämma från ståplatsläktaren bidrog,
har aldrig blivit utrett. Den "dônade", som det heter:
- Spring-va-du-kan-ski!
Ovänlig handling mot främmande makt?
Ett skånskt lag sparkade mot ett göteborgskt, och en skå-
ning i skäligen skarp isolering bland infödingarna på Ullevi
läktare gjorde ett försök med syl i vädret mitt i kållejublet:
- Hajja, påugar, de gaur brra, hajja, hajja, hajja!
Det blev tyst kring skåningen, men så hördes en så där
ur-äkta kålleröst:
- Döö, en sju-åtta språk kan vi la här på denne kanten,
men
va f-n sa du nu - döö, du kan la översätta de te svenska?
Undra, sa flundra...
Han reste ut med förhyrd roddbåt från Bläsan, med mat-
säck och dryckjom och kom igen med en tiocentimeters-
vitling till gumman.
- Finge du i meter, vad fisket går till i centiliter, då va vi
fösörjda te dö'dar, sa Ada...
Rent språk.
Två båtar med mer eller mindre tillfällighetsfiskare inifrån
sta'n passerade varandra på ut- och inväg från Dynan.
Samtal utspann sig över böljan blå:
- Har I fått nått i da?
- Jo, vi hade mä oss...
- Jå jå, men har I fått napp?
- Vi drecker ur flaska direkt.
- Direkt?
- Just de, ja, era sneseglare!
("Direkt" var länge, efter namnet på mjölkdistributions-
firman med det namnet, lika synonymt med begreppet
"mjölk" som t.ex. "Prepp" var detsamma som öl.)
Vackrare historia.
I Sahlgrenska sjukhusets rekordlånga korridor, 230 meter,
kom för många år sedan överläkaren Dr H. Köster i egen
hög person gående i sin vita rock.
Fram till honom kliver då en liten oansenlig gumma och
frågar:
- Ä' h a n Kösster?
Doktorn, vars namn uttalades med "k" och inte, som gum-
man gjorde, med "tje"-ljud, tittade på henne, log och sade:
- Jaaa då, lilla hon - många många gånger!
Det fanns!
En stockholmare frågade en bredvidstående på "röd släp-
vagn", i Göteborg, vad det var för en underlig vagn, en
spårvagn med askkoppar!?
- Det är vagn för rökare, förstås, och det är vi nog
ensam-
ma om i Sverige, sade göteborgaren, inte så litet stolt.
- Har ni ingen vagn för "spritare" också, inföll stockholm-
aren för att sätta den andre på det hala.
- Jo för all del - här kommer en!
Och göteborgaren pekade på - polispiketen, som i det-
samma körde om...
|
