ROLIGA HISTORIER 5 |
Gjorde sig bara till! I bussen ut till Bräcke satt en kväll en rätt trött gentleman med en liten pekingeservalp i knäet. En dam, som fick stå i bussen, tyckte det var lämpligt att påminna om sin närvaro, så hon tittade med låtsat intresse på det lilla knytet och frågade: - Säj, herrn, det där är väl en sådan där liten pekingeser, kan jag tro? Vovvens ägare höjde inte ens ögonlocken. Han bara morr- ade: - Nää, de e de inte, de e en Sankt Bernhard, men han gör saj te'! Tyst för all del! En medelålders, överlägsen herre äntrar "blå vagn" mot Redbergslid. Då han skall betala, säger han med myndig röst: - Jag ska be att få Stampbron! Vagnen kör, och så småningom kommer man till hållsta- tionen vid dubbelbron, och konduktören påpekar detta för herrn i fråga. - Jaså, är detta Stampbron, frågar han. - Ja, det är det, viskar konduktören. - Varsågo' å ta den med sig, herrn, men knysta inte om att det var jag, som gav bort den! I stadens vimmel. I det krångliga trafikhörnet vid Grand Hotell har man ju satt upp en sådan där automatisk fyr, som visar klart och stopp och fotgängarnas tur. En lantman från Orust blev hejdad av en konstapel, då han ville köra mot rött sken. Men när det blev klart, satt han fortfarande stilla på lasset. - Det är grönt nu, sade den hjälpsamme konstapeln. - Jae, å ôm dä bare velle kômma ett välsignat regn nu åsså, svarade bonden. |
Det är anakronism i denna bild. Efter år 1967 var det högertrafik men göteborgshistorierna är från en bok som är från 1947. |
En fråga. När byggmästare F. i början på seklet åtagit sig att bygga en av Göteborgs kyrkor, kom han en dag som vanligt upp för att se till bygget och fick då se några "jobbare", som med händerna i byxfickorna diskuterade unionskrisen eller vad det nu var. F. iakttog dem en stund, så gick han fram och frågade: - Vad har ni egentligen i timmen, gubbar? - Föttifem öre. - Å när ni arbetar, då? Åh, så väl! Ägaren till en ansjovisfabrik i Lysekil - eller var det nu var - kom en dag i slutet av 1890-talet till Göteborg och tog in på hotell. I gästliggaren skrev han sig för "doktor", vad det nu skulle tjäna till. Efter ett par dagar reste han till Stockholm men återvände efter en vecka och tog in på samma hotell, där emellertid personalen fått reda på hans rätta identitet. När han steg in i matsalen, utbrast uppasserskan: - Det var då för väl, att doktorn kom tillbaka! - Hur så då? - Jo, anjovisen har blivit så dålig... Kunskapstörst. En swingpjatt kommer Avenyn fram och möter en Kålle. Kålle stannar och bara tittar. Pjatten är van vid blickar, men inte vid att folk stannar och tittar så som Kålle gör, när han verkligen vill ögna någon... - Va' glor'u på, va'? - Vet ente än, dö, ja' ska hem å se etter i naturlära... |
Bilden är hämtad från sidan 124 ur boken "Göteborgshistorier" av Urban Elander. |
Kanske det? Det har väl hänt även annorstädes, men när nuvarande professorn och politikern Vilhelm Lundstedt började sin bana på apoteket Lejonet i Göteborg, hade någon ringt på sent på natten, när det varit mycket att göra. Den tjänstgör- ande var trött efter dagens rusning och hade tänkt ta sig en liten tupplur. Han expedierade och lade sig igen, varpå klockan ringde - ja, varje apotekare känner till det där! Med vrede i stämman frågade han genom luckan, vad det fick lov att vara. - Är det Lejonet självt, som ryter? frågade en göteborgsk stämma... Avsnoppad. En yngling i keps och med cigarrett dinglande i mungipan skall göra sig lustig en lördagskväll på spårvagnen till Lise- berg: - Ja åker la på barnbiljett, konduktörn? Denne tittade bara på ynglingen och svarade: - Tjugo öre, tack! - Här tar vi betalt efter ålder och inte efter förstånd! Då gällde det! På gamla "Hökälla", då för tiden sinnessjukhus, hände det en göteborgsmålare, som stod på en stege och målade taket, att en patient kom och grabbade tag i stegen nedtill och ropade: - Nu får du allt ta ett redigt tag och hålla dig i penseln, för nu tar jag stegen! Specialras. - Grann hund han skaffat sig, han Dynamit-Mille! - Ja, en polishund, säger han. - ??? - Ja, den biter poliser... Prickskytt. Det var skarpskjutning med kg (kulsprutegevär) en dag, och vpl 890 Andersson sköt först. Tjugo skott punkteld. Markering. - 890 hade en tavelträff! Löjtnanten var en barsk yngling och röt: - Var attan grå har han gjort av de andra nitton skotten? - Dom peta' jag genom samme hôl så I skulle kunna använda tavla flere gånger! Oj, Ludvig. Ludde: - De' har sina sidor att vara människa, Abraham. Abraham: - Ja, usch då. De ska' alla veta. Ludde: - Jo - kan du tänka dej - Abraham; att när jag härom da'n - på julafton förresten, kom från Stockholm, då kunde jag inte komma in i min egen våning! Abraham: - Jaså??? Varför de då? Ludde: - Jo - ser du, Julen stod för dörren, vet ja... |
Bilden är hämtad från sidan 165 ur boken "Göteborgshistorier" av Urban Elander. |
Manstukt. Några göteborgska luftvärnare hade fått en ovanligt ilsken bondgubbe till granne invid förläggningen, och han gjorde allt för att lägga stötestenar i deras väg. Inte fick de ta vatten i hans brunn, inte gå genvägen över hans gärde o.s.v. En dag stod en av pojkarna och kliade en gammal oxe mel- lan hornen, då gubben kom och röt något om att han inte hade där att göra. En annan av göteborgarna hörde det och ropade till kam- raten: - Dö, du vet la att de är förbjudet å fraternisera me civil- befolkningen! Gick det? Över kaserngården kommer vpl Götrik med ett paket under armen. Brunt, avlångt paket. Inte mycket att ta fel på. Kapten råkar möta Götrik vid ingången till logementet, aj aj! - Vad har han där? - Tvätt, kapten. - Tvätt? Men det kluckar ju! Vet han inte, att det är förbju... - Kapten, tvätten är inte torr än, kapten... Historierna är hämtade ur boken "Göteborgshistorier" av Urban Elander, 1947 Länkmeny |