ROLIGA HISTORIER
Jag har skrivit ned Göteborgshistorier på fem webbsidor.
Efter vart tredje Göteborgshistoria är det en teckning eller
ett fotografi. Detta räknat per webbsida.
Hört på "Paddan".
Det var under senaste kriget. En av de populära rundturs-
"paddorna" hade just från Stora Hamnkanalen kommit ut i
själva hamnen, då man fick se nya Hisingsbrons väldiga klaff
resas i vädret för att låta någon högmastad kanalbåt passera.
Guiden passade på att upplysa om att bron är byggd av tyskar.
En av passagerarna tyckte, att upplysningen var onödig:
- De ser en la ändå - den faen gör ju hitlerhälsning!
Solidaritet.
Vid gamla ångslupskajen hände sig en gång en vacker som-
mardag, då trafiken på skärgården var som störst, att en av
skärgårdsbåtarna av någon anledning körde mot träbryggan
med så god fart, att träflisorna rök.
En folksamling bildades förstås omedelbart för att "se hur
det gick", men ur den stegade "Busen Banan" fram, ett gam-
malt original, som då och då brukade få en slant av båtens
kapten. Och så röt han med sina lungors fulla kraft:
- De här va ta mej faen ente kaptens fel, för de e båre dom
dumme javvlarna, som lagt brögga för långt ut!
Trångt.
På ett av våra varv satt S., känd för sina roliga svar, och
åt matsäcken ute. Förmannen frågade, varför han inte tog
middagsrasten inne i matsalen.
- Där e för trångt, sa S.
- För trångt?
- Ja, i går försökte jag att äta där, men där va joggen i mej
så trångt, så en feck hålla knäckebrö'et på kant, när en
skulle äta...
I många former...
Följande lilla bit om originalet "Kalle Kong" berättas i så
många upplagor, att det måste finnas ett verklighetsunderlag.
Eftersom den är mycket spridd, får den komma med här:
Det var när gamla ångaren "Oscar Dickson" kom från Kristia-
nia någon gång på 1880-talet, som Kalle Kong som vanligt
var nere vid Stenpiren och skulle ta emot fånglinan. Styrman
vände sig till honom när landgången lades ut och visade på
en fin herre, som hade varit stroppig och dum hela resan:
- Du, Kalle Kong, som inte e buskablyg av dej, kan du
ge den där snobben ett riktigt sk-tord, så ska du få dej en
hacka!
När den noble farbrorn stegade i land, lyfte Kalle Kong på
vegamössan och frågade:
- Kunde en få veta he'nns namn?
Snobben mönstrade honom från ovan till nedan:
- Hamnbuse (fähund, lortvarg, berättas det också)!
Kalle Kong såg inte ledsen ut:
- Jo, de förstog en la me'samma, men de va förnamnet
ja unnra på...
Onödigt.
Det lossades kol i hamnen. Kal och Gystav hjälptes åt med
var sin kärra. Ett tu tre stannar Gystav och börjar gnida sitt
ena öga.
- Va pellar du efter, frågade Kal.
- Ja pellar, ser la du!
- Jåjå, men ja fråga', va du pellar efter?
- Fattar du ente att ja pellar efter kôl?
- Åh harre, secken dumfan! Inte behöver du pella efter lite
kôl i ögat när du har hela kärra' fuller!
Om man inte har för stora pretentioner...
För en del år sedan kom en polis gående utefter kajen och
råkade få se, hur en kock ombord i en Hull-båt slängde köks-
avfall åt kajsidan, så att en del hamnade på kajskoningen och
förorenade. Polisen visste, att han kunde en smula svenska,
så han gick fram och sade till, att sådant där var förbjudet:
- Å gör inte om'et, för de kan bli ett "mål" av de! - hotade
han.
- Är ni inte for hungry, det kan räcke till two, svarade kocken.
Det får vara någon måtta!
På ett av varven hade Kal fått en tia för mycket i avlönings-
kuvertet, och den var välkommen, så Kal teg stilla. Men nästa
vecka slumpade det sig så, att han fick en tia för litet, och då
sade han ifrån i väl valda ordalag. Vid närmare undersökning
visade det sig förstås, att han hade rätt, men man fann också
föregående veckas misstag till Kals fördel.
- Jaha, det stämmer, vad Karlsson säger, men förra veckan
var det också ett litet "misstag", eller hur, och då kom inte
Karlsson hit?
- Naj naj, ja töckte som så, att en gång kan de la vara fölåtlitt
att I räkna fel, men nu när de öpprepades, då har en la rätt å
ble forrbannad!
Hårt arbete.
Det var i "den gamla goda tiden". Klockan var inte stort mer
än åtta på morgonen, då representanten för en speditions-
firma kom ner i hamnen i Göteborg för att kontrollera ett
visst lossningsarbete. Han fann tre man sysselsatta, en med
att hänga vid kranen, en lutad mot en läm och en - tyvärr -
något "bakom", plågad av svåra morgonbrytningar, som vis-
ade, vad han hade ätit till kvällsmat föregående något "fuk-
tiga" kväll. Han ilsknade till och frågade "sjåarna", som de
kallades då för tiden, hur det egentligen gick med arbetet.
Han vid kranen gav rappt besked:
- Ja, ja står här å passar skopa', han där riggar lämmar, å
Tjims därbôtte, stackarn, han håller tamme faktiskt på å
spyr uttå överansträngning...
Välkommen!
En nyanställd "kedde" går och sopar i plåtslageriverkstaden
på ett varv, då en annan arbetare kommer fram till honom:
- Döö, vad du nu hetter, du kan tro, atte Abraham e gla' för
att du har börjat här!
- Vecken Abraham?
- Han där nere ve' dörra, ser du la!
- Vafför e han så gla då?
- För nu e han ente länger fulast på verksta'n...
Ganska sant.
Man lossade salta hudar från en argentinare.
- Dö, Evald, de va la faen, va de loktar illa, sa en av jobbarna.
- Ja, de förlorar la ente du nå't på, som har så stora näsborrar,
blev svaret.
Ingen idé.
En gammal djupvattensseglare kommer på Fisktorget och
skall försöka köpa maten för dagen. Försäljerskan tycker att
han nosar litet närgånget på varorna och säger till honom
att han inte ska stå där och lukta på fisken!
- Ja loktar la ente, svarade gamle Anton - vi bare pratas
ve' ett lite granna!
- Prat lort, va har I å prata om?
- Jae, ja bara fråga denne to'sken "va nött frå de stora
havet?" fråga ja.
- Jojomensan, de tror vi, sa fisktanten litet försmädligt.
- Å va sa han då?
- Han sa, att "de vet ja ente, sa'n för ja har ente vatt där
på tri veckor!"
Frå Feskekörka.
Vid Fisktorget i Göteborg ligger en fiskhall, vars arkitek-
toniska stil föranlett folket att döpa den till "Feskekörka".
Och där lyssnar vi:
- Jaha, va tar ho för långa' i da' då?
- Tre kroner.
- Ho ä gaalen! Tre kroner för den ko'tta långa!
