ROLIGA HISTORIER 2
Bränsle eller inte bränsle, det är frågan!
Turisten gick omkring och såg sig om i Göteborgs hamn.
På sin vandring kommer han förbi en båt, från vilken man
lossar kol. Han börjar ett litet samspråk med en av "stuvi-
dorerna", som tar igen sig ett ögonblick, och man kommer
in på den aktuella frågan om bränslebristen, "brännande"
litet varstans i världen:
- Ja, det är ju väl, att det kommer in något kol alls, förstås,
men vi behöver nog ändå mer, ja, allt kol vi har råd och
möjligheter att importera över huvud taget, inte sant?
Oskar frå Masthögget avbryter herrn:
- Ja ska bara sajja daj, lelle pôjk, att en vet knappt, va du
talar ôm. "Kål", ser du, de e de sôm en äter, men detta
häringa, de e kôl, å de eldar en me!
Det hände i Göteborg, ja!
Amerika Liniens "Drottningholm" skulle gå den dagen, så
det var mycket folk på kajen. De sista kollina skulle lämpas
ombord, proviant till köket skulle in genom porten i fartygs-
sidan, och då hörs en stämma, som ber "Rothschild" hjälpa
till ett tag. En stor, grov, rödhårig karl steger fram och tar i
med lådorna.
En dam, som följde av någon bekant vågar sig på att fråga
basen för jobbet, om det verkligen finns en arbetare där,
som tillhör familjen Rothschild.
- Inte fasen, men Oskar där va geft me e käring, som di
kalla för "Råtta", men di ble' osams och de ble' skelsmässa,
å sen dess har han fått heta "Råttskild..."
Inte för mycket begärt!
Norsk matros till svensk stuveriarbetare:
- Du må ikke snakke så fort - ellers forstår jeg ikke, vad
du sier...
Svensken och göteborgaren Tjims:
- Då får du la för håken fö'söka å "pröva" å hööra lite
saktare, då!
Gott råd.
Det är ont om plats på Göteborgs spårvagnar som litet
varstans annars i världen. Särskilt rusningstiderna just
före och efter arbetstidens början, respektive slut. På
Majorna-vagnen från Lundbysidan var det fullt en efter-
middag, mest folk från varven. Vid S:t Eriks torg för-
sökte en musiker komma upp på främre plattformen
med sin basfiol, men det gick inte alls, det!
Hördes en röst med präktigaste, mest "infödda" tonfall:
- Där ser du, lelle tjocken, du skulle ha tyat daj te vanlig
fiol, så hade du fått åki' me...
Hört på Polketten.
Ada och Beda har försvunnit från dansbanan ett tag för
att "kamma te' saj" och Kal och Oskar tar chansen att
fröjda med ett par andra godingar. Oskar måtte inte ha
varit så nöjd med sin partner, ty när dom kommer till-
baka efter slutad dans, hör Kal följande dialog:
- Känner fröken, så hjä'ttat klappar på maj?
- Oh ja!
- De e för eran skull!
- Ah, pråta...
- Jo, för de e så sabla jobbigt å flötta på fröken!
Onödigt.
Det var på den tiden, då det var ont om arbete. Även Tjims
måste "stämpla". En dag när han var på förmedlingen i
"Socialgrenska" - så kallat emedan nuvarande Sociala Huset
förut var Sahlgrenska sjukhuset! - stegar han fram till veder-
börande tjänsteman men har hatten på.
- Ta av er hatten, karl, ryter tjänstemannen.
- Ta't lognt, lelle pôjk! I ska la ente sätta stämpeln i hôvvet
heller!
"Klasshat".
En s.k. fin herre och Kal står på främre plattformen på
spårlådan. Framför en spårväxel måste föraren släppa ner
främre högra fönstret för att med sitt spett komma åt växel-
tungan. Det drar en smula, förstås, och herrn snäser åt föra-
ren att genast stänga.
- På det här sättet riskerar man ju att få lunginflammation!
Kal tycker inte om tonen utan uppmanar föraren:
- Dö, dra ner de' andra fönstret också, så får snobbfaen en
redi' dubbelsidi'!
Det räckte.
Oskar stegar upp "hemma te Kålles" och knackar på.
- Nä, e de du, lelle Oskar, stig in, stig in!
- Ja, jag vet inte, jag är så smutsig om fötterna!
- Ah, de e la inte så noga, vet ja', du har la skorna på daj?
Kålle ble' stött.
Kålle reser sig belevat för en dam på Långedragsvagnen.
Hon avvisar erbjudandet.
- Tack, men jag tar inte gärna en uppvärmd plats!
- Men ho' kan la för höge farao inte begära, att en annan
ska ranta omkring me isblåsa i böxer'a, va?
