ROLIGA HISTORIER 4 |
|
Två gamla tiders löntagare, lättjefullt utsträckta på en klippa i semestersolgasset. Den ene: - Man skulle ha en hel månads semester! Den andre: - Nä, tre månader skulle man ha! Den ene: - Varför inte ett halvt år? Den andre: - Inget knussel! Ett helt år skulle man ha semester! Den ene: - Och så skulle åren va längre... - Inte ska farbror som e åttifem år köra bil! - Skitprat! Statistiken visar att det är ytterst få åttifemåringar som är inblandade i trafikolyckor! Claes Lindskog Jr. han i Skandinaviska banken, berättade en gång för mig om två grannar i Ringsjöbygden, Jönsson och Persson. De var goda grannar, praktiska jordnära män som hjälpte varandra, när det behövdes och lånade av varandra både det ena och det andra. En morgon knackade Persson på hos Jönsson. Det var dennes kvinna som öppnade. - E' Jönsson inne? - Ja... - Säj till han att han kommer ut. Ja vill snacka me han. - Jönsson dödde i natt. - Jasså... Han sa inget om en burk farg? I en kupé sitter en skåning och en dansk. Skåningen nyser, och dansken försöker inleda ett samtal. Dansken: - De nös. Skåningen: - Ja ved om et. Domstolsscen i Malmö. Målet gäller ärekränkning. Domaren: Nå, vad har svaranden sagt? Käranden: Jo, kan domaren tänka sig, han kalla mej för ystadsknöl! Domaren: Det var väl inte så farligt, att Ni för den skull behövde besvära domstolen. Käranden: Inte de? Va skulle domaren själv säja, om någon kom o kalla domaren för malmöknöl? Domaren: Det är inte fråga om mej nu, och förresten är jag inte från Malmö. Käranden: Jasså, inte de. Men om nu någon kalla domaren för den knöl han i verkligheten e?! Det är hästpremiering utanför järnvägsstationen. När upp- visningen pågått en stund kommer den viktige stations- inspektoren rusande ut till premieringsnämnden: - Ni får genast ta väck hästarna härifrån, för dä luktar som bara tusan oppe i vår sängkammare! Varpå en trygg lant- man genmäler: - Ah, de generar inte hästarna ett dugg. En framstående skånsk företagare i Göteborg, som sålt sitt bolag men också efter "pensioneringen" levde med i säll- skapslivet, väcktes en morgon av telefonen. Trött och morgonknarrig tar han luren och ryter: - Hallå! - God morgon, broder, låter en hurtig röst, det är Bo! - Vilken jävla Bo, morrar den nyväckte. - Bo Giertz! (Biskop i Göteborg) - Oh, Herre Gud!... Konsuln och skeppsredaren P i Hälsingborg brukade själv dela ut julpengarna till sin personal. Var och en fick en större eller mindre sedel och en önskan om god jul. Jönsson träder in och tar emot en femma. Chefen, som inte person- ligen känner alla anställda, frågar: - Nå, vad har Ni för funktion här i firman? - Joo, det är jag, som brukar låna dragkärran. En bonde söder om landsvägen besöker en morgon i början av maj en granne, i avsikt att låna en harv, och blir av denne bjuden på kaffe med dopp. Någon sorts starkvara tycktes emellertid denne ej villig att komma fram med utan kaffet dracks under diverse kallprat om vårarbete och väderleks- utsikter, varvid vår värd yttrade: - Ja nu ska de väl ble vår, for lärkorna e komna, stararna mä, o svalorna osse. - Jaa, de e vesst bare jögen som laar vänte po si, replikerade gästen. Det blev gök. En även kroppsligen betydande man på Österlen, på grund av ett delvis kapat ytteröra kallad Per Öra, skulle en gång åka buss och satte sig vid sidan av en liten klen, men argsint man som kallades Karnas Emil. Per Öra bredde ut sig och Karnas Emil blev klämd mot väggen. Plötsligt hörs en ilsken pipig röst någonstans i närheten av Per Öras armhåla: - Folk skulle betala efter vikt när di åker buss. Utan att röra sig replikerade Per Öra: - Då va' de inte nå'n idé å stanna for å ta opp en sån som dej. Historierna är hämtade ur boken "SKÅNEHUMOR" av Anders Sten, 1980 Länkmeny |